Vi är på City Gross och storhandlar. Min tandborste hemma har börjat byta färg så jag tänkte att det var väl kanske dags att byta min kära tandtrogna kompanjon mot en ny. I butiken springer jag bort till tandborstarna, kavlar upp mina ärmar och ämnar att lösa ett nytt i-landsproblem under de kommande minuterna.

För det är ju ett gissel att välja tandborste. Var börjar man? Böjbart tandhuvud eller tungrenare? Wait, både och? Soft, medium eller hård borste? Märke och pris? Ska jag ta en sån som ser ut som en hederlig tandborste eller en med stort, mjukt runt skaft som säkert skulle kunna ha flera användningsområden om man är lite påhittig. Ah, vänta, här borta fanns det en med extra stor borste också, och på andra sidan en med extra liten borste. ”För att komma åt långt bak” står det på förpackningen. Jo, ja, det är ju bra, man vill ju inte ha karies och sån skit vid visdomständerna. Det människoplågas tillräckligt så långt bak i munnen.

Ser din mun ut så här behöver du nog en ny tandborste.

Det går snabbare för mig att plocka ut ett par jeans för 800 kr än en tandborste för 24 spänn. Jag är en sån som går in i en affär och vet direkt vad jag vill ha. Har jag spenderat fem minuter i en klädaffär utan att ha hittat något jag är intresserad av kan jag spendera 30 minuter till utan att hitta något. Fast and furious = Q. Elin är mer… Jag vet inte längre, hon brukar alltid få gå själv i affärerna för det går så sakta ^_^

Hur som helst, tillbaks till tandborstarna. Till slut blir det för mycket och jag går tillbaka till det mest grundläggande – färg. Lila går inte, det är Elins färg, rosa, njae alltså, men blå? Äh, hur originellt är det. Grön? Ja, grön kan vi ta… Finns ingen grön med soft borste… Åh, här har vi en gul. Det var längesen jag hade en gul en och färgen har inte den spyfärdigt gula nyans som gul annars gärna har. Jag märker att jag automatiskt går tillbaka till traditionella tandborstar, sådana som det finns en viss trygghet i. Jag vet ju att de fungerar för jag har kvar mina tänder, right? De nyare, lite modernare som ser ut som rymdskepp är inte riktigt min grej. I slutändan blir det en soft Aquafresh-borste med gummihandtag och böjbart borsthuvud.

Ikea, gott folk. Belinda Carlisle sjunger ”Heaven is a place on earth”. Jag sätter en vacker slant (en krona från år 2009 som ser skitfin ut) på att det inte var Ikea hon menade. Hursomhelst – jag och Elin besökte Ikea i jakt på att fixa till vår egen balkong. Elin har redan skrivit ett par rader om den. (Notera vem det är som gör jobbet). Det märks omedelbums när det är amatörer som ska in på Ikea. Elin har någon märklig fetisch vad gäller värmeljus. Hennes ögon blir storögda, hon glömmer att hon har munnen öppen och så börjar det rinna lite ur mungipan på henne samtidigt som hon stapplar fram som en zombie. Det hjälper ju inte då när man kommer till Ikea och det står pallar med värmeljus.

Det roliga med Ikea är att man kommer alltid därifrån med mer än man har tänkt sig. Vi skulle ha plattor och endast plattor. Endast följde det med bestick (”Älskling, asså jag har velat ha nya bestick hur länge som helst nu”), en blomma med tillhörande kruka (”Q, kan man ens ha den här utomhus?”), lampskärm (asså va?) och annat smått och gott.

Veckans buande står Ikea också för. Hur kan de ta 2 kronor för en papperskasse? Jag har precis handlat för 2000 kronor. De kunde inte bjuda på papperskassen? Nej, självklart inte. De säljer mjukglass för fem kronor och all möjlig mat hur billigt som helst, men papperskassarna (”MED LOGO” står det på kvittot), de tar vi minsann betalt för.

I alla fall – när balkongen är klar med vassmatta till vägg, blomlådor med jordgubbar och murgröna på väggarna ska ni få se på äkta skånsk skönhet.

Eventuella aliens kommer att tro att vi är helt dumma i huvudet.

Om något borde vi ha ljudet av en atombomb, skrikande barn, kundvagnar och rödljus. Och föroreningar. Vi ska definitivt ha bilder på föroreningar. Utomjordingar ska fatta att vår planet är skit men att det är vår skit och att de inte har här att göra.

Under gårdagens überstädning letade jag mig fram blanda alla dammråttor under skohyllan. En viss upprördhet spred sig inombords när jag kastade skor efter skor åt sidan för att komma fram.

12 par har min fru. 12 par skor på ett skoställ. Jag har tre. Mina får knappt sitta på stället. Merparten av hennes ser dessutom likadana ut!

Men, ni förstår, det är inte första gången detta kommer på tal. Flera gånger tidigare har det åkt upp att Elin har många skor. Elin har blankt hävdat ”Det har jag inte alls det!” och sen har det varit slut på den diskussionen.

Den här gången gav jag mig dock inte, och det visar sig att hon har ytterligare sex par i klädkammaren.

18 par skor. Jag skulle kunna slänga hälften av dem och Elin skulle säkerligen inte ha en aning. Vad säger ni? Ska vi testa?

”Det här med att vara tre, jag vet inte om det är något för mig. Jag tycker om när det bara är du och jag. Kolla, jag förstår att du vill prova nya grejor och jag är inte mot det, men… Det vi två har är inte naturligt. Elin kommer aldrig att förstå, och hon kommer att känna sig så sviken om jag berättar. Det är bättre om hon inget vet, okej?” Hon är ovanligt tyst. ”Jag ska åka till Värmland över helgen så vi träffas inte på ett tag. Jag älskar dig.” Jag kramar om instrumentbrädan, trycker lite på knapparna i bilen, mest för att det är kul, och kollar att allt set bra ut i den nyinköpta Toyotan. Jag låser. Springer därifrån men ångrar mig halvvägs till lägenheten. Springer tillbaka och ger bilen en sista björnkram.

Ni borde nästan se mitt körkort. Jag ler som om jag vunnit på lotto ^_^ Gott nytt år till er!

Nåja, någon fick väl offra sig. Jag kände mig lite som Jesus på korset när jag stod där med gula diskhandskar och tvättade bort Elins och mina synder.

Hon (Elin alltså, inte min älskarinna) kommer hem, ger mig en puss, tar en frukt och säger ”Jag ska bara skriva min timrapport”. Ah-ha, du gick på det! Det där är nämligen inte svenska. Den sista meningen där, betyder inte vad du tror att den betyder. Det där är äktenskapiska och är något som växer fram under en lång tid mellan två människor. Det är unikt mellan varje par men i Elins fall betyder det något sånt här: