Iskallt
”Du borde inte gå ut och springa, Quincy. Det är minusgrader ute och det blåser.” Jag låter blicken stiga upp mot den gråa himlen och det kyliga men ack så torra vädret. Men jag har bestämt mig. De senaste en-två månader som har gått utan träning, den tid jag har spenderat med vila och stretching var för den här dagen. Det är den här dagen jag har gått och väntat på och det är idag jag ska ut igen.
Det är lördag och Jag och Franko står på parkeringen vid jobbet i Malmö. Tre timmar har jobbats övertid en lördagmorgon. Jag ser inte mig själv som en jobbnarkoman men faktum är att antalet komptimmar fortsätter att öka successivt. Just idag passade det bra för Elin skulle träna på morgonen, annars har jag lite svårt för att ge upp min lediga tid bara så där.
Timmar senare står jag vid porten till lägenheten och kollar ner på mitt ben, min höft och mitt knä. Nåde dig om du gör ont idag alltså.. Ett djupt andetag senare och jag är åter på språng. Känslan av att vara tillbaka på Lunds gator är fantastisk. Det är här jag hör hemma. På Lunds gator, med täta löparsteg under till och med himlen som tak. Gång på gång förbjuder jag mitt knä att ens försöka göra lite ont. Med minusgrader i luften river Kylan med dess klor i ansiktet, desperat att få grepp om en samtidigt som kroppens alla muskler är fokuserade på endast en sak: att ta sig framåt. Ju längre jag springer, desto mer högljudd blir en enda tanke. Jag skall framåt.
Efter vad som borde vara drygt 25 minuter kommer jag till min lilla glänta och stretching inleds. Känningar i höften har dykt upp vilket betyder att problem med knät inte är långt borta. Pausen innebär en ofrivillig nedkylning och bara några minuter senare har Kylan svept sin iskalla mantel om en. (När jag kom hem senare på kvällen hade jag bokstavligt talat ingen känsel i två av mina fingrar. Elin förklarade för mig att det finns något som kallas för vantar nu för tiden. Fascinerande uppfinning det där.) Under den resterande biten är jag hyffsat övertygad om att mina lungor försökte begå självmord.
Ovanstående var i lördags den 17 januari. Sen dess har vädret tagit en sväng för det värre och Skåne växlar mellan märkliga plusgrader och iskallt snökaos. Jag är på gång dock, och det får vara huvudsaken!