På språng
Klockan 05:30 ljudet skituret. Gudars alltså, vem kom på väckarklockan? Mannen borde skjutas. (För det första, han är säkert redan död, men det blir på ren princip vi gör det. För det andra, det är garanterat en man – vi män har en tendens att komma på dummare idéer än kvinnofolket.) Samtidigt som jag låter min knytnäve kyssa mobiltelefonen till tystnad går jag tyst igenom dagen som kommas skall. Måndag. Igen. Jag är säker på att det nyss var måndag, typ igår. Och det är en rå, kall och blöt måndag. Shit.
Förra veckan snabbspolas igenom i huvudet. Ett försiktigt leende sprider sig över läpparna när jag kommer och tänka på mitt skoköp på Löplabbet. 1400 svenska kronor lades ned på nya skor efter att mina gamla Niké börjat gå sönder. Med det sagt har jag inte haft mage att slänga mina gamla skor. Ni måste förstå att jag har sprungit över 100 mil med dem. Vi har tillsammans kämpat i -10 grader i snö och +25 i sol, samt allt däremellan. I ur och skur har vi hållit ihop. Det är en sentimental grej, och ja, det är något fel på mig men ska ni anmärka det får ni ta en kölapp som alla andra.
Efter en dag på jobb innebär det i princip alltid träning. Sen några månader tillbaka tränar jag sex gånger i veckan, nästan bara löpning med lite enklare styrketräning fyra utav de här sex passen. Det är inga långa saker, utan cirka 45-50 minuter styck bortsett från de rena löparpassen som är 10-minuter kortare. Det skitiga vädret som drar in över vårt lagom-land innebär dock att mina fancy löparkläder ersätts med mina gråa Adidas-byxor och tröja. Huvan är guld värd när regnet gör sig påmint.
Klockan 18:15 rabblar jag frenetiskt upp alla ursäkter jag kan komma på för att inte träna. De håller sällan och idag var inget undantag. 18:20 står jag utanför entrén med armbandsur, kläder och skor. Musiken ljuder ur hörlurarna och jag blickar upp över de tokigt grå molnen som drar in över Lund. Regndroppar möter min tysta hälsning och, ska sanningen fram, njuter jag. Det är så här det ska vara. Det är det här min träning och min disciplin handlar om. Jag mot mig själv, i motvind. Sekunderna senare är jag åter på språng med vinden piskandes i ansiktet.