En ny framtid
När man är ung måste man experimentera med sig själv. Det är en del av både pubertet och uppväxt. Ingenting behöver nödvändigtvis vara ristat i sten och man kan upptäcka saker om sig själva som kommer som en överraskning.
Jag upptäckte Ubuntu. Ubuntu är ett alternativt operativsystem i Linux-familjen till Microsofts Windows, men med hela konceptet att det är gratis. Det kostar ingenting men är ett fullgott alternativ till Micrsofts motsvarighet. Vi ska inte gå in på allt det krångliga runtomkring utan vi nöjer oss med att säga att det är gratis. Mhmmm, det smakar så gott att säga så. Gratis.
Medan till exempel Windows börjar snudda på gränserna till att vara ett idiotsäkert operativsystem (och för all del även Apples motsvarighet Mac OS X) har Ubuntu en bit kvar att gå, men som Nörd (med stort N, annars gillas det inte) är det lite av charmen. Det är kul att pilla, att grotta ner sig och beroende på hur långt man vill ta det, spendera ändlösa timmar på Google för att hitta både frågor och svar. Det är ingenting som behöver göras för att man ska få en fullgod upplevelse som användare, men möjligheten finns och det är det som räknas.
Jag är så pass nördig att jag är tvungen att posta en bild av skrivbordet. Sådant gjorde man typ ‘98 men det är samma barnsliga iver jag kände då som jag känner nu. Så här ser Ubuntu ut från början… (bägge bilderna är klickobara)
och så här ser det ut nu. *tadaaa*
Jävlar vad geekigt ;D
Så äckligt vackert det blev tillslut.
Jag har din skrivbords-skärmdump som bakgrundsbild. Sug på den.
Vi kör ubuntu på mediaburken här i salongen i London, funkar helt sjukt bra faktiskt. Jag börjar lära mig med. Vem vet, jag kanske byter nån gång :P