Vad är orättvisa?
Till och från jobbet innebär det i princip alltid buss. Körkortet jobbas på, men till dess blir det buss. Att Skånetrafiken, som står för busstrafiken, är inkompetenta vet vi sedan tidigare. Jag är fullkomligt övertygad om att det finns något idiotjävel på Skånetrafiken som har som jobb att förstöra för resenärerna. Jag är inte helt hundra på exakt varför de skulle ha en sån tjänst, men å andra sidan är det de som är dumma i huvudet och inte jag.
’nuff said.
Bussen kommer, busskortet trollas fram och jag smyger på. Jag gör det feta misstaget att sätta mig på solsidan av bussen. Solen har varit bakom moln i princip hela dagen men just nu ska den självklart titta fram. Nåja, det har varit halvdant väder så det ska väl bli skönt.
En hårboll till människa kliver på bussen och en obekväm lukt av stark svett sprider sig. Det borde vara lag på att duscha innan man ska ut offentligt. Det finns något som heter vett och etikett, men i Sverige verkar vi ha så sjukt svårt att följa det. Det börjar lukta skit i bussen, solen ligger på genom fönstret och det gick från helt okej till olidligt.
Nästa station börjar det gnällas vid chauffören. Mina feta Audio Technica-lurar åker av på ena örat för att jag vill höra vad som sägs, samtidigt som en äldre dam slår sig ner till höger om mig. Det är två hemlösa som vill åka med och rösterna börjar höjas. Ärligt talat skiter jag i vilket, bara bussen börjar röra på sig igen. Utkastade ur samhället med en historia där de lika gärna skulle kunna vara offer för omständigheterna som rena rama missbrukare låter jag bli att spekulera mer. Bussen rör sig igen, tack och lov.
Fy f*n vad det luktar illa. Han kan inte ha duschat på två år.
Kvinnan till höger knackar på min axel. Lurarna åker av.
- Hemskt, eller hur?
- Jo, ja.
Det blir tyst och lurarna åker på igen. Hon knackar en gång till. Av med lurarna igen.
- De får åka gratis.
Öh, va?, tänker jag tyst för mig själv.
- Mhm…
Tyst en gång till. På med lurarna. Hon knackar ytterligare en gång. Vid det här laget håller jag på att bli knäpp. Av med lurarna.
- Själv är man arbetslös. Det är så orättvist.
Jag blir helt tyst. Vad säger man? Alltså vad säger man? Framför mig sitter två människor som delar på en liter mjölk. Kläderna är slitna, håret är inte tvättat på veckor ser det ut som och sett till livskvalitet vet jag inte var de hittar det. Och hon pratar om orättvisa?
Nog för att man kan vara bitter ibland men ska man bli så sniken när man blir stor, då blir det till att köra upp en revolver i käften och trycka av.