En dag i sänder
Det är tidig morgon, gryning sveper över Lund och på väg till stationen bockar jag av dagens uppdrag i huvudet. Jag behöver ett namn till bloggen. Dryga dagen senare har jag bestämt mig. Det blir pusselbitar. Vilket sött namn, va? Förutom att vara allmänt småcharmigt så finns det faktiskt en baktanke med det.
Mitt liv är som ett pussel, där varje dag motsvarar en pusselbit. Det gäller att få dagarna till att gå ihop, att låta dagar bli till veckor, veckor till månader och månader till år. Det gäller att alltid lyckas forma varje dag till något unik, så att pusselbiten blir en del av det hela och bidrar till den kompletta bild som mitt liv, förr eller senare, ska föreställa. Det är onekligen lite av en utmaning, men det är hela poängen med pussel, right?
Visste ni att ordet pussel, i en av dess flera definitioner, är ett ”problem” eller en gåta/ett mysterium? Jag skulle nästan kunna göra det till en synonym för livet självt, men riktigt så enkelt är det förstås inte. Med det sagt så finns det en liten sanning i det hela, och vad man sedan gör med den vetskapen är upp till en själv. Jag väljer att skriva om det, och tillsammans kan vi hjälpas åt att pussla ihop våra liv …
Haha, nä, ärligt talat, jag skojar bara hörni. 100 procent ordbajseri.
Jag behövde ett namn, frågade Fouchenette, och han sa pusselbitar, ett namn som är en mindre hyllning till programmet med 80-talets troligtvis hetaste intro: Joelbitar.
Kärlek till 80-talet!
Åhh, jag som tänkte, ”fan här har han tänkt till” och så skriver du att du bara skojar!! haha
för det skulle kunna vara nåt sånt som hade legat bakom när det gäller dig ;)
Hahaha!